Off To The Races

Så det här inlägget har jag försökt att lägga upp i sisådär 5 dagar nu men inte lyckats pågrund av dåligt internet, inget internet, ingen ström osv. Inte alltid lätt att vara på resande fot. Men gör inte så mycket, har inte så mycket att skriva om senaste veckan för jag har mest åkt från stad till stad och kollat runt så har inte hänt så mycket.
 
I vilket fall. Var i Tauronga i början av veckan. Hade varierande bra och dåligt väder men väldigt fin höstkväll första dagen så jag gick på en prommenad. Den skulle ta 45 min men slutade på 1,5 timme för jag råkade gå vilse och hamnade mitt ute på en gigantisk fälttävlansbana. Jag hade gärna ridit fälttävlan där. Med risk att jag glömmer konentrera mig på hindrena för jag kollar på utsikten istället.
 
 
En annan spännande sak jag upptäckte att det fanns vid min camping var lysmaskar. Gick ner till en liten skogsstig när det blivit mörkt och jag kände mig som jag var i en magisk skog från Avatar för er som sett den filmen. Det lyste blått överallt runtomkring mig, tusentalls små maskar. Helt galet. Gick inte att ta kort på helheten med min kamera men lyckades få några kort i alla fall. Helt magiskt. 
 
 
Tydligen tycker Nya Zeeland om stora träd. Förutom redwoodträden i Rotorua så har de även en sort som kallas Kauri Tree. Även dom stora giganter som gör att man känner sig väldigt liten. De går helt enkelt inte att jämföra med träden hemma i sverige.
 
 
Nästa punkt på agendan var Cathedral Cove. En annan känd respunkt som Nya Zeeland har. En sån där sak som naturfotografer älskar att fotografera i alla vinklar och ljus. Blev positivt överaskad, trodde inte de skulle va så märkvärdigt är ju "bara" en grotta men var ett riktigt häftigt ställe. Var där runt 8 på morgonen så var fortfarande ganska lugnt men solen värmde ändå. Trevligt ställe att slappa på ett tag.
 
 
 
Inte många dagar kvar i detta land nu. Gör mig lite ledsen, kommer sakna det som sjutton.
 
Off To The Races - Lana Del Ray
 
 
Tillbaka till toppen

Concerning Hobbits

Så jag jobbar mig sakta men säkert norrut. Kom fram till Rotorua, en mysig stad men stank som pesten. Hot springs i all ära men områden där de finns luktar inge vidare. Hittade några lerpooler med. Nån som vill ha ett lerbad? Tror inte de, är 60-80 grader i de där poolerna.
 
 
 
En annan sak som finns i Rotarua är Redwood Forest. Något som jag ville se men inte hann med i USA, så blev glad när jag fick veta att de fanns här. Är gigantiskt stora de där träden! Mysigt att gå omkring i.
 
 
Så idag var de dags att besöka Sagan Om Ringens lilla hobbitby Fylke, Tror jag de heter på svenska? Är helt galet vilka detaljer Peter Jacksson tänkte på när han gjorde de där filmerna.
 
 
 
Den lilla gula dörren är Sam´s hus!
 
 
Och självklart en bild med Bilbo och Frodos "lilla" ställe. Är gigantiskt i jämförelse med de andra hobbit-hålen. Jag vill ha ett hobbithål. Kan bygga ett o ha o bo i uppe på min glaciär istället för en igloo.
 
 
 
Concerning Hobbits - Lord Of The Rings Soundtrack
Tillbaka till toppen

On The Frame

Än så länge har jag bockat av berg, glaciärer, jordbävningar, vilda djur, djungel och fjordar. Varför inte fortsätta med ytterligare ett av naturens under tänkte jag. Vulkaner är ju ganska fascinerande liksom. Tips för framtiden: Ge dig inte ut på en 8-timmars vandring där du ska ta dig upp till 1900m höjd när du är i början av en förkylning. Dum idé. Men lätt värt det.
 
 
Med det sagt, igår var jag ute och promenerade i ett vulkanområde. De är aktiva men tror de senaste utbrottet var en sisådär 50 år sen. Leden heter "Tongariro Alpine Crossing" och sägs ofta vara "the worlds greatest dayhike". Det här landskapet är lite lurigt måste jag säga. Man går och går och går och det känns som man gått i evigheter och så kommer en skylt som visar att man bara gått 5 km. Man blir lite lurad av avstånden.
 
 
Man fick fin utsikt där uppifrån. Den högsta toppen är Mt Ngauruhoe som för övrigt användes vid inspelningen av Sagan Om Ringen. Även känt som "Mt Doom" där Frodo ska kasta ner ringen. Tro mig, när jag knallade omkring där uppe kunde jag utan problem föreställa mig en liten hobbit med en läskig gollum komma krypande bakom nästa sten. Tror faktiskt jag sett mer eller mindre varje slags landskap de använde i de där filmerna vid de här laget.
 
 
Man känner sig rätt liten ibland...
 
 
 
"The red crater". Högsta punken på leden och jag hade otrolig tur att jag faktiskt hann se det, hade jag kommit 5 minuter senare hade jag inte sett ett smack. Ett gigantiskt moln omringade oss inom minuter och hindrade att man såg nånting. Det var nästan läskigt hur fort vädret ändrades där uppe. Från att vara strålande sol och jag gick omkring i t-shirt blev det iskallt och man tog på sig tröja, jacka, halsduk och upp med luvan. För att i nästa sekund vara varmt igen. Aldrig varit med om mer omväxlande väder!
 
 
Håll dig mitt på stigen! Vet inte hur långt ner de är på sidorna. Var lite fascinerande när jag gick omkring på toppen, man kände vågor av värme komma från marken. Jag stack ner min hand i den lilla gropen (på högra, övre bilden) men fick snabbt dra ut den lika snabbt. Var som att sticka handen i en extremt varm ugn! Helgalet.
 
 
Dök upp några väldigt blåa sjöar mitt i allt ihop.
 
 
I och med att staden Taupo ligger i ett vulkanområde har de dessa trevliga små saker som varma pooler. Helt naturliga och så pass varma att jag såg ut som en kräfta efter 15 minuter i en av dom. Man får inte va känslig för värme om man ska sitta i en av dom!
 
On The Frame - Beta Radio
Tillbaka till toppen

An Ocean In Between The Waves

Så har kommit fram till vårt sista stop på sydön innan jag hoppar på färjan tillbaka till Wellington och påbörjar nordön istället. Så för tillfället befinner vi oss i Kaikora. En väldigt söt liten kuststad med mycket djurliv. Jag bestämde mig för att ge mig själv en för tidig födelsedagspresent och gick upp kl 4 imorse för att simma med vilda delfiner i soluppgången.
 
 
Kaikora är känt för sina delfiner, valar, sälar och fåglar och har många av dom. Det häftiga med delfiner är att de är så otroligt nyfikna. Vi åkte i ca 20 min med båten innan vi hittade en flock och fick hoppa i vattnet. Jag har aldrig varit så tacksam över en våtdräkt i hela mitt liv, var löjligt kallt i vattnet och jag tror jag fick en smärre chock i början. Försvann snabbt dock när jag plötsligt var omringad av delfiner. och vi pratar inte en eller två av dom, utan 25-30 stycken. De simmar runt oss, mellan oss, under oss, hoppar och leker och är otroligt sällskapssjuka och nyfikna. Fascinerar mig att de kommer så nära, havet är stort och om de inte vill vara i närheten är de inte i närheten för de skulle bara simma därifrån. Men de är inte blyga alls utan simmar en halvmeter ifrån en. Man får en liten chock när man ligger på ytan och snorklar och kollar ner i tomt vatten och så plötsligt kommer 10 delfiner simmande runt en snabbt som sjutton bakifrån. Om man får ögonkontakt med en av dom och börjar simma i en cirkel runt den spelar den med och simmar i cirklar runt dig och vill leka. Och nu pratar vi 100% vilda djur som inte har blivit tämjda på något sätt alls. Så otroligt häftigt.
 
 
Helt plötsligt dök en annan varelse upp i en himla fart och undrade "vad pågår här? Jag vill också va med och leka!" och så hade vi plötsligt en liten säl som simmade omkring med oss och delfinerna.  När jag sett sälar har de oftast legat och latat sig på en sten i solen men det är en helt annan historia att se den under vattnet och ha den simmande runt dig, de är väldigt graciösa varelser!
 
Lyckades faktiskt få sälen på bild. Fick desutom se en albatros. Stora fåglar!
 
På vägen tillbaka simmade delfinerna ikapp med båten och hoppade och skuttade runt oss tills de försvann tillbaka ut till havs igen. 
 
 
Japp. De har skyltar som varnar för sälar på vägen. Detta land slutar aldrig förundra mig. Imorn bär det tillbaka till Wellington. Ser faktiskt fram emot det ganska mycket, saknat min lilla blåsiga stad!
 
 
An Ocean In Between The Waves - The War On Drugs
Tillbaka till toppen

Ghosttown

I september 2010 drabbades Christchurch av en jordbävning med styrka 7.2. Det är den första staden har haft och kom från ingenstans. Ingen hade väntat sig det. Staden klarade sig förvånansvärt bra men har efter det haft tusentals av efterskalv. Ett av dom den 22 februari 2011. Den låg på 6.3 ca 10 km utanför staden och dödade 185 personer och skadade stora delar av stan. När man hör folk prata om staden här i Nya Zeeland så hör man ofta om jordbävningen och hur staden har påverkats av den. Jag var förvarnad om staden fortfarande hade spår efter vad som hänt men jag hade inte förberett mig på hur mycket. Vart man än går är det stängsel runt trottoarerna, brädor i fönsterna, evakuerade byggnader och allmän förödelse.
 
  
En av Christchurch kända byggnader är deras Katedral. Tog 40 år att bygga och var länge en symbol för staden. Den förstördes till stor del i jordbävningen och de har än idag inte bestämt om de ska bygga upp den igen eller riva den för att bygga en ny, modern variant. Invånare i Christchurch har inget emot att lämna den som den är, som ett memorial av vad som hänt.
 
Även nu, 5 år senare, är staden fortfarande något av en spökstad. Mycket av vad som förstördes har inte ens försökts byggas upp igen för det kostar för mycket pengar. Människor har flytt staden för de har inte råd att bygga upp sina hem igen och staden står på så ostabil grund att det till viss del inte känns som det finns någon mening att bygga upp det igen. Men de har inte helt gett upp, byggnadsarbete pågår överallt och väldigt sakta byggs saker upp igen. Christchurch var en gång en vacker stad, jag hoppas den kommer tillbaka till det för trots att den är så trasig har den en härlig atmosfär. 
 
 
MInnesmärket för de som dog i jordbävningen. Varje person har fått sin egna stol.
 
 
Medans staden byggs upp igen har de satt upp containrar där affärer, bank, post mm håller till tills de kommer kunna flytta till nya lokaler.
 
 
Men Christchurch har även roliga saker. Idag var jag på The International Antarctic Center. Fick kolla på söta minipingviner, läsa massa om Antarktis, kolla på filmer och erfara en "antarktisk storm". Inte alltför annorlunda mot en vinterstorm i Sverige om jag ska va ärlig. Var ett häftigt ställe iaf med mycket intressant information. Antarktisk är ett ställe jag absolut vill åka till. Och det ska jag. Nån dag.
 
 
Ghosttown - Madonna
Tillbaka till toppen

The Crack Of Doom

 
Så nu var det dags, min "lilla" vandring. Väskan packad, mat förberedd, regnkläderna på och jag började sakta men säkert ta mig framåt. Första dagen var ett enkelt spår, väl utlagt, i fin skog med fåglar som kvittrade. Varnar er nu. Det kommer bli bilder. Mycket bilder.
 
 
Stor del av vägen gick längs en flod och jag börjar helt allvarligt tro att nya zeeländarna går omkring och häller blå färg i alla vattendrag de har. Det är sjukt vilken fin färg de är.
 
 
Regnbyxor, regnjacka, poncho. Amie hade förberett mig på att det regnar. Mycket. På de här bilderna hade regnet inte börjat på riktigt än. Men oavsett väder är det fantastisk natur.
 
 
Andra dagen vaknade jag upp till det här. Klarblå himmel och kylig luft. Kunde knappt slita blicken därifrån.
 
 
Våran hydda. Löjligt dyr med tanke på vad man får men värt det för att slippa släpa på tält, gaskokare osv.
 
 
Var en sisådär 1+ påå morgonen så på med mössa och halsduk. Det härliga här dock är att så fort solen kommer fram värmer den något otroligt så då blir det av med jackan och på med solkräm istället.
 
 
En liten sjö uppe i bergen. Den ska tydligen vara bottenlös, vissa säger att den är lika djup som bergen är höga.
 
 
Tog en liten extratur upp på högsta punkten. Det var bara 500 m. Det tog över en timme att klättra upp dit. Bergsgetterna hade haft svårt att ta sig dit upp! Det var en klättrning som hette duga men väl värt det med den utsikten.
 
 
Bara för att bevisa att jag faktiskt hade min ryggsäck med.
 
 
Leden var väldigt slingrig, hal, smal och hade slutande berg på ena sidan så man fick se var man satte fötterna. Men så otroligt kul det var! Hittade en liten trevlig plats att ha lunch och vila på där desutom. Kan knappt fatta vilken tur jag hade med vädret. De har tydligen 254 regndagar/år i snitt och förra året tror jag rekordet var 360mm regn/dag. Så att jag lyckades få den här dagen, när jag är uppe på bergen och verkligen vill kunna se, med klart väder är jag så otroligt tacksam för. Amie gck förra veckan och hon såg absolut ingenting förrutom regon och dimma sisådär 10 m frammåt.
 
 
Lake MacKenzie där jag skulle bo andra natten. Man gick genom en riktig trollskog på vägen dit, mossa på träden, på marken på stenarna, mossa överallt och grönt, grönt, grönt. Trodde trollen skulle hoppa fram bakom en sten elle skogsnympher komma dansande genom träden. Går inte ens att fånga de på bild,
 
 
Sista dagen kom det lite moln men klarade mig utan regn.
 
 
Yey! Tog mig hela vägen!
 
Har varit extremt roligt, har sett otroligt vacker natur och det är verkligen det här som är Nya Zeeland. Och måste erkänna att det inte alls var så jobbigt att bära väskan 35km upp och ner för ett berg. Detta kommer jag defnitivt göra fler gånger!
 
The Crack Of Doom - The Lord Of The Rings
 
Tillbaka till toppen

Milford Haven

Hur går det till när man vill göra saker i Nya Zealand? Jo de ska jag berätta. Man kör i 4 timmar, sover i bilen på en camping mitt ute i ingenstans, går upp kl 6 på morgonen och kör ytterliggare 2 timmar, kommer fram till målet, åker på en 2timmars tur, kör sen hela vägen tillbaka. Är det värt det? Absolut.
 
 
I måndags var jag i Milford Sound. Fjordlandet ute vid kusten med höga berg, glaciärer och mängder av vattenfall. Hade en himla tur med vädret, klar himmel och solen som precis börjat smyga sig över bergstopparna.
 
 
Några sälar som ligger och latar sig på stenarna.
 
 
 
Det tog ca en timme ut till kusten och en timme tillbaka och vi åkte förbi så många vattenfall att jag tappade räkningen. Man blir väldigt vilseleden av hur fjorden är formad, man tror inte man är så långt bort men i verkligheten är man ett antal km iväg. Den högra bilden här ovanför är ca 4 km bort. Ni kan även se båten på botten av vattenfallet som visar hur stort det faktiskt är, är en ganska stor båt. Går helt enkelt inte att fånga det på bild.
 
 
Tack vare att det var en klar och kall morgon var det otroligt vackert där. Vägen dit och ifrån var nästan ännu häftigare och det var ren glädje att köra där. Tyvärr är vägarna små och krokiga och det finns ingen möjlighet att stanna och ta bilder så det får leva vidare i mitt minne istället.

 
Jag hittade en Kiwibaby! De är inte lätta att få syn på och det var bara tack vare att jag var där så tidigt på morgonen som gjorde att de var framme. Var tvungen att stanna till och ta kort på några får med. I den här hagen är det bara några stycken i jämförelse vad jag sett på andra ställen.
 
Milford Haven - Oysterband
Tillbaka till toppen



NEW ZEALAND

SWEDEN


Instagram


Bloggtips

Follow on Bloglovin Follow on Bloglovin