Wheels In The Sky

En sak som jag anser är väldigt amerikanskt är baseball. Därför var jag ju tvungen att gå och se en match och roligt nog ville de andra med följa med så både Ronja, Anni, Chris och Jayde hängde med och kollade. Måste erkänna att baseball i sig är en oerhört tråkig sport, men var kul ändå. Massa folk och stämningen i arenan var härlig. Vi kollade på Chicago White Sox mot Kansas City Royals och hemmalaget fick spö så de sjöng om det men mot slutet fixade de en homerun och vilket liv det blev. Publiken jublade, maskotar dansade, tavlorna visade "HOMERUN" med stora bokstäver och raketer fyrades av. Var ganska skoj att se!
 
Baseball!

Måndagen började jag med att gå på en tur nere i city och fick höra lite om staden och byggnaderna. Visst ni till exempel att Chicago hade världens högsta byggnad under 23 år? Eller att mer eller mindre hela staden var byggd av trä och brann ner under 1871 på grund av en kossa som sparkade omkull en lampa? (Det är i alla fall vad lokalbefolkningen väljer att tro var anledningen).
 
Början av Route 66 finns i Chicago

En annan grej som vi inte får glömma om Chicago är att det är här den första brownien bakades. Det om något borde göra det till en viktig stad. Heja Chicago! Som choklad- och bakverksälskare var jag ju helt enkelt tvungen att prova. Så vi köpte en varsin och det finns bara ett ord för den. Mums!
 
 
Wheels In The Sky - Journey
Tillbaka till toppen

Holes In The Sky

Anledningen till att jag åkte till Chicago var att det låg "i närheten" och är en ganska stor stad i USA. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att åka till USA enbart för att besöka Chicago men oj är jag glad att jag åkte! Chicago är en superhärlig stad och fin att gå omkring i. Påminner lite om en mindre och lugnare variant av New York. Jag, Anni och Ronja har bott hos en kille som heter Rob och hans katt Charlie. Det är första gången jag testade couchsurfing och det är faktiskt riktigt kul. Första kvällen hade han fixat en mexicans måltid, en typ av taco fast mycket starkare och med getkött. Var lite annorlunda men gott.
 
Utsikten från Rob´s lägenhet och hans katt Charlie

På lördagen åkte vi till stranden hela bunten och mötte upp Rob´s kompis Victoria och hennes två couchsurfing gäster Jayde och Chris från Nya Zealand. Tillbringade dagen där och på kvällen gick vi omkring inne i city innan vi gick för att äta pizza. Dock inte en vanlig pizza utan Chicago´s berömda "Deep Dish Pizza", är en pizza bakad i djup form och med massa pålägg. Borde inte ätit så mycket som jag gjorde, men kunde helt enkelt inte sluta! Så gott!
 
Chicagos kända silverböna!
 
Pizza! Fr.v. Anni, Jayde, Chris, Jag, Ronja, Bob och Victoria
 
Holes In The Sky - M83
Tillbaka till toppen

On A Train

Lite hastigt och lustigt bestämde jag mig för att lämna farmen i Minnesota och ge mig iväg på nästa äventyr. Så jag och Ronja har tillbringat senaste dagarna i Minneapolis med Christine och hennes familj, var dom jag tillbringade 4e juli med för er som läst bloggen. Första dagen åkte vi till Mall of America, USA:s största köpcenter. Och det var stort. För stort. Hade behövt ett par dagar där istället för de 6 timmar vi hade. Och de hade en nöjespark i mitten. Helt galet. Andra dagen tog vi de ganska lugnt och på kvällen åkte vi till ett annat köpcentrum men med bara outletbutiker. Tur att jag har begränsat med utrymme i min väska, hade blivit dyrt annars. Efter det så mötte vi upp resten av familjen och åt middag på ett ställe i närheten. Jag beställde revbensspjäll och de var de godaste revbenspjäll jag nånsin ätit. Så möra och smakrika att de bara föll isär i munnen. Mums!

 Mall of America, Komplett med nöjesfält!

 Fr.v. Ronja, Chris, Christine, Joe, Kevin och Ria

Igår skulle vi egentligen åkt till Chicago på morgonen men det blev försenat (mer om det längre ner) så vi hade en extra dag i Minneapolis. Vi åkte ner till centrum och gick omkring och kikade lite och på kvällen följde vi med Christines yngsta son när han skulle göra ett arbete med sin scoutgrupp. Trevligt gäng och var rätt kul att måla.

 

 Jag och Christine och kolla, jag är en scout!

Så till vår kära tåghistoria. Svenska SJ är ju inte de mest pålitliga företaget men måste nog säga att Amtrack klår dom. Vi fick först ett mejl om att vårt tåg var försenat på grund av problem och att vi skulle ringa amtrack för mer information. Vi ringer och får veta att tåget är 17 timmar försenat. Inga problem, vi är hos Christine och har det väldigt trevligt så att vi stannar en dag extra gör oss inget. Vi ringer igen för att dubbelkolla att det går när det ska. Nope. Istället för att ha avgång vid midnatt är det framflyttat till 5 på morgonen. Ringer igen på kvällen och det är nu flyttat en timme tillbaka till 4. Vi fixar och donar och Christines man Chris är snäll och ställer upp och skjutsar oss till tåget mitt i natten. Jag ringer dom återigen klockan halv 3 på natten och får då veta att tåget är inställt. De säger även att de har plockat bort min biljett. Flyger i taket och är inte alltför trevlig i telefonen och till slut bokar hon en ny plats på tåget dagen efter kl 8:00 men vi måste ringa tillbaka kl 4 när kundtjänst öppnar för att se till att betalningen för vår tidigare biljett flyttas till den nya biljetten. Okej, vi ringer tillbaka kl 4 och får veta att kundtjänst inte öppnar förrän klockan 6. Vi ringer tillbaka då igen och efter en halvtimmes tjaffsande så är allting äntligen klart. Nu är frågan hur vi ska ta oss från Christines hus till tågstationen då hemsidan för bussarna är nere och vi inte får tag på nån information. Slutar med att en av hennes vänner kastar sig ur sängen och skjutsar oss dit. Att åka tåg i USA är inte alltid lätt men nu är vi äntligen påväg till Chicago. Men gjorde inte så mycket, vi trivdes så bra hos Christine att det bara var ett nöje att stanna en dag extra men hade klarat mig utan problemen.

 Ronja, Ria och Jag, Ria var så snäll och gjorde armband till oss innan vi åkte. Den andra bilden är bara för att jag tycker det är roligt att de har en tennisbana i en vägkorsning mitt i centrum. Udda.
 
On A Train - Yuksek
 
Tillbaka till toppen

Heart And Mind

Roadtrip South Dakota - DAG 4
 

Så The Black Hills är så maffigt att vi gärna ville stanna och utforska lite mer av bergen. Åkte in i Custer vildmarkspark och det går inte ens att beskriva hur vägen slingrade sig upp och ner i bergen. Vi såg väldit mycket djur när vi var där, buffalos, präriehundar, nån form av antilop och vilda åsnor. Var så häftigt och buffalona var hur häftiga som helst. Såg först bara ett par stycken men så kom vi över en kul och så hade vi plötsligt hur många som helst framför oss, var säkert 100 stycken och de låg på fälten och gick över vägen. Superhäftigt.
 
 
 

Vår sista tältplats låg inne i Pine Ridge Indian Reservat så vi ägnade eftermiddagen åt att åka dit. Stannade till i Wounded Knee och kollade på minnesplatsen för massakern som hände där. Vi kände oss lite som ufo:s när vi var i reservatet, vi var inne i en mataffär och alla stirrade på oss för vi var de enda vita där inne, alla andra var "native americans" (är det uramerikaner på svenska? Inte lätt det här med att göra allt på engelska och skriva på svenska) och vi lyste förmodligen turister. Vi kom i alla fall tills slut fram till Singing Horse där vi skulle tälta och det visade sig vara en vanlig gård så vi slog upp vårt tält brevid en lekställning och umgicks med ett par andra ungdommar som jobbade där. Var otroligt fint där dock och det skulle varit hur härligt som helst att rida över kullarna där.
 
 
Sista dagen skulle vi bara hem så vi tillbringade 11 timmar i bilen och kom tillbaka till farmen vid 8 på kvällen. Har vart en sjukt rolig resa och South Dakota är verkligen en underbar stat, rekommenderar den till alla som gillar djur och natur!

 
Bilderna från roadtripen är från både mig, Anni och Ronja.
 
Heart And Mind - Kina Grannis
Tillbaka till toppen

Don´t You Think It´s Time

Roadtrip South Dakota - DAG 3
 

När vi åkte in i nationalparken under gårdagen så åkte vi bara en kort bit innan campingplatsen kom, vilket innebär att vi fick börja med nöjet att åka genom resten av parken för att ta oss till nästa punkt. Måste erkänna att det var lite svårt att köra för jag var mer intresserad av att kolla på utsikten än att hålla koll på bilen. De borde ha varningsskyltar om det. På ett ställe hittade vi ett par getter som klättrade omkring. Är så fascinerad över att de faktiskt klarar av att hålla sig upprätt och skutta omkring på lodräta väggar. Helt galet. Jag skulle vilja ha den balansen.
 
 

Till slut kom vi fram till "The Black Hills". Så långt västerut man kan komma i South Dakota och huvudmålet för våran resa.  Återigen ändrades landskapet något enormt och plötsligt befann vi oss i berg som sträckte sig upp mot himlen och vägar som gick upp och ner så att man fick lock för öronen. Älskade verkligen de bergen. Så häftigt. Vi åkte till Mount Rushmore där 4 av  USA:s presidenter är urkarvade i bergen och blickar ut. Återigen, enda ordet att beskriva det med är maffigt. De är galet stora och jag kan bara tänka mig arbetet att hugga ut dem. Åkte även förbi "Crazy Horse" som även det är en staty uthuggen ur klipporna, men av den kända indianen som rider en häst. Dock har de jobbat med den i åratal och är fortfarande inte färdiga och staten är inte så glad i den så undrar om den någonsin kommer bli klar.
 
 
 
Vid halv 10 kom vi äntligen fram till vår campingplats och slog upp tältet i skenet från ficklamporna.
Det var allt för denna dag, sista dagen kommer imorgon!
 
 
Don´t You Think It´s Time - Bob Evans
Tillbaka till toppen

Poison In Your Mind

Roadtrip South Dakota - DAG 2
 

Under vår andra dag spenderade vi mycket tid i bilen. Åkte längs stora vägen till Missourifloden och då svängde vi av för att köra lite småvägar längs floden. En av de saker jag verkligen gillade med att South Dakota var det varierade landskapet. Från majsfält mm byttes det nu ut mot stora slätter som sträckte sig i oändlighet. Vägarna sträckte ut sig mil efter mil och man såg ingenting på evigheter. Inte ens ett träd. Bara stora prärier och den långa vägen. Tror det eller ej men det har viss charm det med.
 
 

Senare under dagen kom vi fram till "The Badlands". Efter att ha åkt i oändlighet med ingenting att se på så var det så maffigt att se det anorlunda landskapet. Det är bergsformationer som påverkats av vatten och vind och skapat ett landskap olikt allt annat jag sett. Så himla häftigt. Vi tältade i den nationalparken under natten och det var inte helt fel att kravla ut ur tältet på morgonen och se bergen sticka upp runt omkring en. Inte fel alls.
 
 
 
Fortsättning imorgon!
 
Poison In your Mind - Powderfinger
Tillbaka till toppen

Walk Away

När jag bestämde mig för att åka till Minnesota och en farm mitt ute i ingenstans visste jag inte mycket om den här delen av USA. Minnesota? Vad sjutton finns det att göra där? Inte alltför mycket visade det sig. Det är bara platt landskap och raka vägar överallt och närmsta storstad är 2 timmar bort. Men det gör inget. För jag har fått nya vänner här. Och bredvid Minnesota har vi South Dakota. Tillsammans med Ronja och Anni packade vi in väskorna, tältet och kylväskan och tillsammans begav vi oss iväg på en roadtrip genom South Dakota.

DAG 1
 
 
Vi begav oss iväg runt 9 på morgonen och rullade mot Saoux Falls. En liten stad precis vid Dakotas östra gräns. Att vi ville dit var för att de skulle ha några vattenfall där. Vi kom dit och det var riktigt fint. Röda klippor som hade massor av små vattenfall som flöt ihop. Var en väldigt häftig plats måste jag säga. Hade dock lite otur här. Eller var rent klantig, beroende på hur man ser det. I vilket fall snubblade jag (nej, jag var inte nära att landa i vattnet), landade på knäna och reste mig upp. I tron om allt var ok. Icke vad fel jag hade. 2 timmar senare kunde jag inte stödja på foten och jag tackar gudarna att campingplatsen hade 1: kryckor jag fick låna, 2: ägarens mamma var sköterska på röntgenavdelningen och kunde konstatera att den inte var bruten utan bara stukad så jag slapp en tur till sjukhuset. Puh. Kan dock gå på den nu, så var värst första 2 dagarna.
 
 

Vidare till vår resa. Efter fallen så hoppade vi in i bilen igen och åkte vidare till Mitchell där vi skulle sova. Mitchell har ett så kallat majspalats. Det är mer eller mindre ett hus som de har dekorerat med majs. Var rätt kul faktiskt och tyckte om bilderna de gjort med hjälp av majs i olika färger. Ni anar inte vad med olika saker de hade hittat på och göra med majs därinne i form av souvenirer. Visst för att jag tycker majs är gott men jag kände inget större sug efter att ha ett majsarmband.
 

Det mer eller mindre sammanfattar vår första dag, kommer dela upp resan i olika inlägg för att det inte ska bli alltför mycket på en gång. Fortsättning följer!

Walk Away - September
Tillbaka till toppen

God Bless America

Igår va det 4:e juli och här i USA är ju det en väldigt stor högtid och vi bestämde oss för att åka iväg från farmen under dagen och åka upp till Minneapolis. Vi tillbringade dagen med Ann:s dotter Christine, hennes son + flickvän och Ann:s sondotter från tyskland + hennes pojkvän. Så vi var ett litet gäng.
 
Så på fredagkvällen var vi med grannen Kevin och hans fru Ann till 4e Juliparaden i Albert Lea, den var mycket större än den jag och Ronja snubblade över häromveckan och massa folk. Glad att jag fick se en parad till 4e juli, tycer det hör till och Kevin och Ann var hur trevliga som helst!
 
 
 
Så det första vi gjorde på lördagen var att köra över till Wisconsin och åka i stora badringar på en flod. Vi band ihop ringarna och hade kylväskor med oss så vi hade picknick på floden och kollade på massa fulla ungdomar som firade 4e juli. Var riktigt roligt att flyta omkring där på floden. Fram till att det kom en stor sten och jag ramlade av och snällt fick stå och kolla på medans de andra flöt vidare. Hmpf. Men de fick stop på det och väntade lite längre ner men det är inte lätt att gå i en flod full med stenar!
 
Ronja, jag och Annie
 
Efter floden så stannade vi till i Stillwater på vägen hem och åt glass och gick längs Missisippifloden och lyssnade på musik.
 
 
Sist men inte minst så var vi i Minneapolis och kollade på fyrerkerierna över staden. Var en trevlig dag och dessa människor är så sjukt trevliga!
 
 
Har för övrigt ägnat veckan åt att måla ett av stallen så nu ärdet så fint där inne! Men är trött på att måla just nu. Men är så mycket roligare att hålla på med hästarna i ett rennt och fint stall och det blev mycket ljusare när det blev vit färg inne i boxarna.
 
Imorgon ska jag på campingresa med Ronja och Annie i 5 dagar, ska åka över hala South Dakota till The Black Hills.
 
God Bless America - Dizzy Wright
Tillbaka till toppen



NEW ZEALAND

SWEDEN


Instagram


Bloggtips

Follow on Bloglovin Follow on Bloglovin